Fågelsång, morgondimma, och döda skuggor hängande från takbjälkarna.

De anstälda hade i många år stått ut med den omoderna och slitna miljön tack vare löften om framtida arbete i en ny och modern anläggning som skulle byggas på annan plats. Men ledningen hade givetvis inga sådana planer. Detta var endast ett sätt att hålla arbetarna motiverade. De kokheta fabrikslokalerna badade i ett syntetiskt blått ljus, gummit var tvunget att skyddas mot det skadliga dagsljuset. Orderböckerna var fulla, radialdäcken var tvungna att snurra allt fortare för att uppnå maximal profit.

Men en mörk morgon promenerade en kostymklädd yngling in bland arbetarna och förkunnade den slutliga domen. På ett effektivt och kyligt sätt avslutade han sedan mötet med orden: "Och nu vill jag att ni genast återgår till arbetet". En total tystnad spreds i lokalen, ingen vågade protestera, arbetarna gick tillbaka till sina maskiner precis som de blivit tillsagda. Den kostymklädde mannen som levererat dödsbudet gjorde senare en lysande karriär tack vare denna proffesionella och osentimentala föreställning.

Och ute föll ett smutsbrunt snöblandat regn mot den blöta och stenhårda asfalten.

Uppdaterat