Ett övergivet sanatorium med havsutsikt

Efter ett antal timmars mörkerkörning på hårt saltade vägar genom tjock dimma kom äntligen belöningen: Sanatoriet vid havet.

Sjukhuset byggdes i början av 1900-talet för att vårda tbc-sjuka barn, och tusen ekar planterades runt området för att ytterligare förstärka den sunda miljön. Anläggningen kompletterades senare med vårdplatser även för vuxna, och mycket energi lades på behandling med ljusterapi. Senare ändrades verksamheten till att vårda poliosjuka och handikappade, och därefter omvandlades platsen slutligen till ett privat vårdhem.

På sjukhusområdet var det vid vårt besök ganska livlig aktivitet trots allt, men två av byggnaderna befann sig i synnerligen övergivet tillstånd. Genom ett öppet fönster klev vi in i den ena av byggnaderna, belägen i skogskanten, omgiven av gamla knotiga ekar. Det nästan hundra år gamla huset var väldigt vackert, och de gamla trädgrenarna utanför fönstren gjorde allting ännu finare såklart. Man förväntade sig nästan att någon av grenarna plötsligt skulle få liv, och slingra sig in genom rummet a la "Poltergaist". (80-tals filmen alltså, om någon nu råkat glömma den...)

Som bekant gillar jag att fotografera fönster, så jag passade på att lägga ner lite extra energi på att dubbelexponera fram trädens skelettliknande armar genom fönsterglaset.

Den andra öde byggnaden på området var ganska annorlunda jämfört med den första. Helkaklade väggar, schackrutiga golv och rejäla kylrum. Dessvärre var detta en av årets absolut mörkaste dagar, och det blygrå vädret gjorde ju inte saken ljusare. Så tyvär har jag från byggnad nr 2 nästan inte några bilder bra nog att läggas ut här. Färgerna försvann i vintermörkret...