Den övergivna kvarnen

Fotograferat 2009.05.09




The Evil Mill



På en resa genom Småland och Blekinge dök vi på denna övergivna kvarn, belägen långt bortom all form av motorväg och genomfartsled. Jag hade tidigare sett ett par exteriörbilder på nätet från denna plats, men hade inte lyckats lista ut den exakta positionen. Men plötsligt dök ytterligare en pusselbit upp, och en strålande vårkväll rullade bilen fram över de slingriga grusvägarna på väg mot den övergivna kvarnen. En väldigt vacker byggnad, tvärt uppdelad i två olika stilar. En faluröd del av trä, och som kontrast till detta en modernare del i tegel som känns strikt 50-tal.

Väl innanför dörrarna möttes vi av ett uråldrigt landskap av trä, som kändes oerhört musealt. Gamla verktyg av slitet trä som skulle passa på hembygdsgården, och rostiga grova kättingar tungt sovande på golvet sedan många år tillbaka. De breda golvplankorna knarrade och krasade oroväckande under fötterna, och det var inte utan viss nervositet som man utforskade kvarnens öde ytor. De grova golven hade visserligen en beläggning av fint vitt damm, men lokalerna kändes ändå märkligt välstädade och rena i all sin ålderdom. Utanför fönstren hördes bruset från det forsande vattendraget, och 1800-tals känslan var påtagligare än någonsin.

Så plötsligt skymtas något annorlunda inne i ett av rummen några våningar upp.
Brunt nopprigt typ, lejongul heltäckningsmatta, ljusblå solkiga madrasser.

Vad är nu detta?

På väggen möter jag Dee Sniders uppjagade blick, jag ser solblekta gitarrer och pudelfrisyrer. Året är 1986, och i ett hörn är de stenhårda grabbarna i Wasp i full färd med att klä den sågtandade julgranen med blodiga köttstycken. Från urgammal kvarnmiljö till en bortglömd och övergiven ungdomsgård på tre sekunder. En helt fantastisk och orörd tidskapsel från det alltid så fascinerande 80-talet. Den lågt stående solen silar dammet genom sina strålar, och en cyanfärgad stentvättad Magnus Uggla tar på sig sina solglasögon. ”Stick härifrån- detta är vårat nu” lyder texten på väggen, och det är uppenbart att dom menar allvar. Alvedon och mellanölsburkar. Michael Jacksons svarta ögon lyser i mörkret från en sedan länge nerriven plansch.

Nostalgin är total.

Men seriöst, vem kommer att bevara allt detta?
Kvarnhjul och mjölsäckar i all ära, men riskerar vi inte att skapa ett svart hål i vår historia?
Allt skall städas bort och rensas upp, och de ideella krafterna räcker endast till att omfamna det folkkära 1800-talet. När människan om tvåhundra år in i framtiden skall summera det sena 1900-talet, hur kommer de då att tänka? Jag kan garantera att de i ren ångest kommer att skrika ut sin förtvivlan över att vi slängde våra vardagsföremål och sanerade bort vår graffiti.
För den nyfascistiska homestyling-epoken har inget till övers för dammiga planscher och kladd. Endast de utvalda designklassiker som visas i de glänsande inredningstidningarna är värda att sparas, och medan Aftonbladet slänger mer bensin på elden arrangerar vi neurotiskt soffbordets skål med citroner i vår strävan efter perfektion. Innehållslös och isande kall perfektion.