Sågverket
Egentligen hade jag inte alls några högre förväntningar
när jag körde på vägen som slingrade sig fram
mot detta sågverk. Det enda jag visste var att marken var
kraftigt förorenad, och att det fanns någon form av öde
byggnad som såg fin ut från utsidan. Några fler
bilder hade jag inte lyckats snubbla över, även om det
säkert finns gott om sådana ute på nätet.
Det var en solig vårmorgon när vi parkerade bilen utanför
området, och skyltarna om att "obehöriga minsann
ej äga tillträde" välkomnade oss. Stora högar
med timmer låg staplade på asfaltsplanen utanför,
och med kameran som vapen promenerade vi fram mot byggnaden i områdets
mittpunkt. Alla fönster var igenbommade, och en ranglig stege
stod lutad mot ena väggen. Hmm... Skulle denna osäkra
passage vara enda vägen in? Vågar man verkligen gå
över takets spröda eternitplattor?
Som tur var uppenbarade det sig en enklare lösning, och snart
stod vi inne i sågverkets mörker.
Det vi hittade inne i fabriken var en fantastiskt vacker miljö,
otroligt ålderdomlig och helt orörd sedan 80-talets glada(?)
dagar. Spindelväv klädde väggarna, och med hjälp
av några svaga solstrålar som letade sig in genom ventiler
och spruckna väggar kunde utforskandet börja.
Det tunga mörkret tvingade fram långa exponeringstider
och ohälsosamt ofördelaktiga bländarvärden.
Men ett par bra bilder lyckades jag ändå få med
mig hem innan resan gick vidare.
Inget ont om min Canon 350, men sällan har jag önskat
mig en vassare kamera än vad jag gjorde här inne i detta
sågverk. Men skit samma, upplevelsen av att befinna sig inanför
dessa väggar var total.
Ingen vandalisering, inget klotter, endast orörda orginaldetaljer.
|