Ett övergivet sanatorium med havsutsikt
Efter ett antal timmars mörkerkörning på hårt
saltade vägar genom tjock dimma kom äntligen belöningen:
Sanatoriet vid havet.
Sjukhuset byggdes i början av 1900-talet för att vårda
tbc-sjuka barn, och tusen ekar planterades runt området för
att ytterligare förstärka den sunda miljön. Anläggningen
kompletterades senare med vårdplatser även för vuxna,
och mycket energi lades på behandling med ljusterapi. Senare
ändrades verksamheten till att vårda poliosjuka och handikappade,
och därefter omvandlades platsen slutligen till ett privat
vårdhem.
På sjukhusområdet var det vid vårt besök
ganska livlig aktivitet trots allt, men två av byggnaderna
befann sig i synnerligen övergivet tillstånd. Genom ett
öppet fönster klev vi in i den ena av byggnaderna, belägen
i skogskanten, omgiven av gamla knotiga ekar. Det nästan hundra
år gamla huset var väldigt vackert, och de gamla trädgrenarna
utanför fönstren gjorde allting ännu finare såklart.
Man förväntade sig nästan att någon av grenarna
plötsligt skulle få liv, och slingra sig in genom rummet
a la "Poltergaist". (80-tals filmen alltså, om någon
nu råkat glömma den...)
Som bekant gillar jag att fotografera fönster, så jag
passade på att lägga ner lite extra energi på att
dubbelexponera fram trädens skelettliknande armar genom fönsterglaset.
Den andra öde byggnaden på området var ganska annorlunda
jämfört med den första. Helkaklade väggar, schackrutiga
golv och rejäla kylrum. Dessvärre var detta en av årets
absolut mörkaste dagar, och det blygrå vädret gjorde
ju inte saken ljusare. Så tyvär har jag från byggnad
nr 2 nästan inte några bilder bra nog att läggas
ut här. Färgerna försvann i vintermörkret...
|