Pälsfabriken

Fotograferat 2008.09.12


   


En vacker oas av arsenik och krom



Mitt i det lilla samhället finns en ostädad förgiftad bakgård omgärdad av höga staket. Utåt sett en grå fasad av betong som möter sprucken asfalt. Och bakom kulisserna, en frodig trädgård av äppelträd och lönnar som omfamnar den övergivna fabriken. En oas på en förorenad tomtmark, alldeles nära det stora vattendraget som sakta rinner genom bygden.

Konkursen var ett faktum 1967, och verksamheten hade som mest 150 anställda.
Då hade skärpta miljökrav satt käppar i hjulet. Det var inte längre acceptabelt att låta klorerade lösningsmedel rinna utmed de uthuggna rännorna i betonggolvet, rakt ner i vattnet.
Men rent miljömässigt var det redan för sent. Den södra delen av fabriken är hårt förorenad av krom och arsenik, och under den norra delen (som av arbetarna kallades "gaskammaren") vilar lömskt trikloretylen.

Jag har flera gånger åkt förbi fabriksområdet, men alltid underskattat platsens estetiska värden. Men eftersom pälsfabrikens framtid nu håller på att planeras av stat och kommun, och har uppgraderats på listan över förorenade områden, kände jag att det var hög tid att dokumentera det som fanns kvar innanför murarna.

En vacker sensommardag klev jag in, och hittade trots all förstörelse en hel del fina detaljer. Speciellt den gröna heltäckningsmattan modell minigolfbana som likt ett böljande hav täckte de långa korridorerna utmed de tomma kontorsbåsen. Och utanför väggarna pågick stadens vardagsliv precis som alla andra dagar. Visst, inte mycket påminner om den verksamhet som en gång bedrivits där, men jag uppskattade verkligen känslan av att utforska de nedgångna lokalerna allt medan solen lekte med den täta lönnskogen utanför.

Ett par veckor efter mitt besök härjade en intensiv brand i kontorsdelen, och två personer fick föras till sjukhus med lättare rökskador...