Ett vackert landskap av radioaktiv betong, där skogen lyser röd

1986 inträffade den stora olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl. En solig vårdag i april fick man för sig att testa kapaciteten på reaktorn, men allt gick åt helvete. Barnen stod på bron, och det syntetiska ljuset smekte deras kinder. Som frätande syra. Ett radioaktivt moln började sin resa över världen, och staden Pripyat med 50.000 invånare - beläget alldeles intill kärnkraftverket - tömdes på människor.

20 år senare är Pripyat fortfarande en spökstad, mitt i ett område inhängnat av taggtråd och bevakat av vakter.

I maj 2007 åkte jag dit tillsammans med några andra fotografer. Det var en varm och stressig dag i den övergivna zoonen, och hade man haft mer tid hade bilderna blivit fler och bättre, men vi var ändå väldigt nöjda med allt som vi fått se och uppleva på denna legendariska plats! Aldrig hade jag trott att man en dag skulle promenera omkring på dessa gator, och så här i efterhand växer bara känslan av att ha förverkligat en dröm.

Det som slog mig mest var nog de knivskarpa kontrasterna. Att fritt vandra omkring bland spruckna Lenin-porträtt och rostiga röda stjärnor. Ett intensivt fågelkvitter invid drivor av gasmasker. Göken som sjöng i hundratal i skuggorna från de monumentala höghusen. Hammaren och skäran insnärjd i gröna slingrande klängväxter. Helt enormt starkt.